Kategoriarkiv: Historiska barnromaner

Varför skriver du på en historisk barnroman? Såna säljer ju inte!

Standard

Historiska barnromaner är inte särskilt populära. Annat är det med  historiska romaner för vuxna. De har alltid varit populära. På många bibliotek har de egna genrehyllor och lånas flitigt. Och förlagen ger ständigt ut högar med historiska romaner som får stort utrymme i media. Intresset för dessa romaner tycks lik kokbokstrenden aldrig sina. Populära svenska författare som i år kommit ut med nya böcker är bland annat: Jan Guillou, Bodil Mårtensson, Therese Söderlind, Elisabet Nemert och Vibeke Olsson.

Men historiska barnromaner mår inte lika bra. De hamnar ofta på bibliotekshyllan ”Förr i tiden” (genre) och från den hyllan lånas det inte många böcker (undantag lärare som lånar). Istället är det genrer som deckare, fantasy, humor och skräck som är populära. I Svenska barnboksinstitutets Bokprovning (2012) nämns inte ens historiska barnromaner och det är få förlag som vågar satsa på genren.

Nu är det säkert en del av er som protesterar. För hur är det till exempel med den historiska barnboksförfattaren Michelle Paver? Hon som är skapare till den omåttligt populära serien Vargbröder, som har sålt i flera miljoner exemplar till mer än trettio länder. Hon är väl populär så det räcker? Sant, men hennes böcker är inte i första hand historiska berättelser från stenåldern, utan fantasyberättelser som utspelar sig på stenåldern. Serien Vargbröder (fem böcker) marknadsförs också som fantasy och står även på bibliotekens fantasyhyllor, där ivriga barnhänder gärna håller till.

Att historiska barnromaner lever en tynande tillvaro i Sverige tror jag beror på att de anses lite tråkiga av barnen själva. Historiska berättelser, även om de är fyllda av äventyr och spännande livsöden, förknippas gärna med skolan. Och hur kul är det? Och än värre är det med historiska barnromaner som utspelar sig före år 1900 eller till och med på forntiden, vilken min berättelse Spindelstenen gör.

Så varför skriver jag då på en historisk äventyrsberättelse? Vill jag inte bli läst? Är jag så dum att jag väljer en genre som få förlag vill ta i med tång?

Svaret är väl att jag älskar historia och räknar med en förändring. Det borde vara dags för lite historisk glädjehysteri nu. Det tycker i alla fall jag. Och när jag omvärldsspanar ser jag trots allt några glädjetecken: årets julkalender handlar om stenåldern (okej, inte särskilt historiskt pålitlig serie, mer humor än historia så att säga, men ändå), den gamla fina historiska Trälserien av Sven Wernström har getts ut på nytt i år och den välkände Lasse Maja författaren Martin Widmark fortsätter med sin serie om vikingatiden. Den första boken heter Hövdingens bägare. Och ja, jag spanar vidare, skriver och hoppas på bättre tider.