Två små deckarpärlor för de yngsta barnen

Standard

 

IMG_3852

Ulf Nilsson är en av våra stora författare som skrivit hur många böcker som helst och för många olika åldrar; främst bilderböcker, pekböcker, högläsningsböcker för yngre barn och deckare för mellanåldern. Vem minns inte den finstämda bilderboken ”Adjö, herr Muffin” som belönades med Augustpriset och den sympatiska bilderboken ”Mössens brandkår” (som nu finns i nytryck) eller hans existentiella högläsningsbok ”Ost till alla möss.” Så läsvärd!

Nu har han skrivit en fin liten småbarnsdeckare i samarbete med den danska illustratören Gitte Spee. Resultatet är bara så bra. Boken heter ”Det första fallet” och är den första delen i en planerad bokserie om Kommissarie Gordon. Gordon är en sympatisk, tålmodig och lönnfet padda som älskar sina kakor, att tänka och att stämpla. Han är en berömd detektiv i sin skog och i den här boken får han även hjälp av en polisassistent, den snabbfotade lilla listiga musen Paddy. Tillsammans löser de ett knivigt fall. En nöttjuv härjar nämligen i skogen. Vem kan det vara?

Det här är en finstämd liten pusseldeckare som barn på lågstadiet kan läsa själva. Men allra bäst passar nog boken som högläsningsbok, både för förskolebarn och äldre barn. Tempot är behagligt långsamt. Det är ingen actionbok jag läser. Inget skrämmande händer. Spänningen byggs upp på ett mer eftertänksamt sätt och med en humoristisk knorr. Kapitlen är korta och satta med underbara små rubriker som, Kapitel ett: Nötter stulna. Alla misstänkte. Kapitel två: Bevakning av hålet. Inget händer. Jo! Kapitel nio: En tjuv får sitta i fängelse. En stund. Och som alltid i Ulf Nilssons böcker finns det ett socialt patos inbakad i historien. En sensmoral som aldrig känns påklistrad, då den så fint och obemärkt smyger sig in i historien och skapar något mer bestående än bara ett litet deckaräventyr.

Och så får jag inte glömma att säga några ord om bilderna som så fint samspelar med berättelsen. Ömsinta små akvareller förstärker både djurens karaktärsdrag och berättelsens finurliga små händelser. Det kan inte bli bättre!

 

En annan liten deckarpärla för de yngsta barnen är Åsa Roséns Eldslukarmysteriet. Den ingår i en serie som heter Cirkus Caramba. Huvudkaraktärerna i boken är tre; den snälla men trögtänkta cirkusdirektören Caramba och hans medhjälpare, den glasögon- och kepsprydda lilla husmusen Hubert som är den smarta av dem två. Samt den udda karaktären eldslukerskan Cayenne, en tuff, svartklädd, snusande, ilsken och tatuerad tjej som inte är att leka med. Någon har stulit Cayennes magiska eldutrustning och de misstänkta är fyra personer; brandmannen Bengtsson, en jonglör, clownen Pekka och Cayennes beundrare den ”fyrkantiga” matematikläraren Per-Ragnar. Alla har sina skäl att stjäla. Frågan är bara vem som är den skyldige?

Även den här boken är en klassisk pusseldeckare, men med lite högre tempo. Det som gör boken läsvärd är dels intrigen som är lagom finurlig att lista ut för en läsande åtta eller nioåring, dels karaktärerna som visserligen är arketyper, men ack så sköna typer. Och jag gillar humorn i dialogerna. Det är inte alla barndeckare som bjuder läsaren på lite skratt samtidigt som mysteriet ska lösas. De svart-vita illustrationerna bidrar till extra läsglädje.

Nu har även bok nummer två i serien kommit ut och heter Vampyrmysteriet. Den ska jag slänga mig över så fort jag får möjlighet och rekommendera till läsglada barn.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s